Många har gnällt och klagat på mig för att jag lade ner min blogg. Men jag blev så trött på den. Hade ingenting att skriva om, utvecklades inte på något sätt. Men nu har jag fått eld i baken och tänkte att jag ska göra er som klagat som mest lite glada.

 Så, nu börjar vi. (Rent från hjärtat) så började väl den här hela bloggprocessen med att mitt liv försvann i lördags... ...


Jag har försökt med säkert över 100+ olika upplivningsförsökt, vänt, snurrat, tittat, funderat, gapat, matat min bebis med sladdar, dragit ut dom igen, in och ur med batteriet. Men ingenting hände. Stendöd. Jag har levt (ja, LEVT, dag och natt) men min gamla vän i fyra år. Tre dagar utan dator var inte de mest roligaste dagarna i mitt liv. Jag sysselsatte mig med att låna A's dator, men hans mellanslagsknapp funkade inte så jag blev bara irriterad.

Idag galopperade jag som en vild åsna ner på stan, in på Expert, hävde mig över disken, tog tag runt nacken på den stackars Expert-säljaren, bokstavligt väste ur mig att "MIN BEBIS ÄR DÖD! JAG MÅSTE HA EN NY!" Han pekade på hyllorna med datorer, jag sprang dit, petade, kände, försökte lyfta. Och tillslut låg hon där framför mig med världens största leende.
 "Du! Du ska få bli mitt nya barn." Tänkte jag och välkomnade henne hem med öppna armar.