blame it on the weatherman

Nu är det jag som beskyller. Och jag beskyller alla mina vänner för min bråkiga mage. För nu har jag fått en "allergiskreaktion" mot den där himla colan, som jag tjatar så mycket om, igen. Men jag kan inte stå emot mig själv, "engång gör väl inget", tänker jag och tar en klunk. Det är därför jag inte skäller på mig själv. Men jag förstår även att ni inte kan stå emot mina stora blåa hundögon när jag bönar, ber och piper om den där colan till maten. Så ni ger efter, vilket är ganska snällt av er. Nyp mig i örat eller butta omkull mig vet ja. Ge mig hjärnskakning, det kanske hjälper...

Idag var ememsstädfirma på språng igen. Denna vecka begav vi oss hem till mimo för att ta itu med hennes oreda. Och vad fick vi för det? Jo, vi fick en klänning. Jag är billig, hyr mig du med!

Såhär ser jag ungefär ut på morgonen när jag pussas.
Fast jag luktar apa också då.
Den lilla pälsen i tinningen är egentligen inte päls som man kan tro.
Utan en envis hårfärg. Eller så är det päls. Jag vet inte.
Päls som inte synts tidigare,
kanske


andra små snälla barn har skrivit:

Skriv något sött:

jag heter:
Forgätmigej!

Mejlis: (publiceras inte)

min blogg:

nu får jag en kaka:

Trackback
RSS 2.0