Just nu längtar jag galet mycket tills på måndag då jag stiger av tåget på Stockholms central. Åh ljuva tider! Nu börjar något nytt. Finally! Då blir det massa sökande av jobb och lägenhet. Skulle va fett najs med ett eget place, inte allt för långt ifrån stan. Lofta är givetvis också välkommen att bo med mig. Åhja, detta kommer inte bli dumt det. Heja sverige friskt humör!

Så fort jag sätter fötterna på norskmark. Vad händer då?
Jag får reda på att jag har fått ett jobb. Seriöst?! Vad är det med detta land? Jag har ALDRIG gått arbetslös här. Jobben kommer till mig på något sätt. Och nu när jag inte vill ha ett jobb, så får jag ett, och antagligen det bästa, som jag borde haft hela tiden här. Men men. Nu är det bara att nypa sig i kinden, tacka nej, och gå vidare och va arbetslös i Sverige istället. De kommer nog intre vara några problem.


Det snöar i oslo idag :)

Klockan halv fyra går mitt tåg till oslo. Klockan halv sju är jag framme. Då ska jag försöka släpa min asstora väska från centralen och hem. Jag skulle behöva hjälp. Kan någon vänligsjäl hjälpa mig? Du kan få en slant.

Hanno?
Johanna?
Terje?
Någon?

Nu är jag tillbaka i Karlstad, helgen har gått galet snabbt och det har varit mycket trevligt att få komma upp till stockholm igen. Som sagt, nu sitter jag hemma i mitt flickrum, imorgon ska jag på möte hos arbetsförmedlingen astidigt på morgonen. sen ska jag åka till oslo på eftermiddagen, fixa skitmycket grejor, åka till karlstad på söndag och gå på ett till möte på måndag och antagligen kanske åka tillbaka till sthlm på måndag ef.

jag har ingen aning om hur jag ska hinna med allt. men men, jag är ung, så det ska nog gå bra.

två dagar har spenderats i karlstad, och jag är redan less. så less att jag tog bussen till mormor, snodde hennes bil och åkte och köpte mig en korv. en korv med mos + en dricka för tjugo spänn. jag höll på att smälla av. TJUGOKRONOR?! jag kunde lika gärna ha köpt 50korv och mos bara för att. jag älskar det billiga sverige!

det var ett år sen jag körde med växellåda, annars har jag hållt mig till pappas automat. men på motorvägen slog det mig, fy vad mycket roligare det är med växel. jag ska nog köpa mig en växelbil. mja, för det ska jag!

nu är jag hemma i schvärje.
sen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, mer än att jag var fet när jag var liten.
imorgon ska jag till doktorn och kissa i en burk. gud så spännande det blev i detta blogginlägg. nä, inte såvärst. det är höst och jag har haft för kalla byxor på mig bara. hurr! jag har aldrig varit med om något så smärtsamt i mitt liv tror jag. jag och alla andra tjejer i hela norge. men det är inget att skämmas för, säger mamma. tack mamma! jaja, tänkte bara tala om det för alla som undrar varför jag inte kan sitta still just nu. de är säkert många som undrar nämligen.

vi ses om ett tag. en vecka + lite mer tror jag.
:) vi får se!
puss akersgata.

Nu är det panik.
Ska åka till Karlstad imorgon var det ju tänk. Men jag fick precis ett jätteerbjudande om en fotografering på tisdag med tre fotografer och tre teman, en makeupartist och hela dreten. Något som jag verkligen har lust på och skulle behöva nu. Men, ååh. Jag behöver hjälp! Vad ska jag göra? Ska jag åka hem på måndag, eller stanna och gå på fotosaken och åka hem onsdag morgon? Det blir lite tight eftersom att jag ska till sthlm på torsdag. Ska jag åka till sthlm på fredan? Det står still i mitt huvud just nu, och jag behöver lite tips. Vad skulle ni gjort?

HJÄLP mig, kära vänner!!

är spårlöst försvunnen någonstanns i oslo. jag eftersöker henne! ser du en liten vilsen svensk tjej någonstanns virrandes på oslos gator, ring mig. det är antagligen mimo.

eller mimo, om du nu ser detta; JAG HAR RINGT DIG MILJONER GÅNGER!! svara. tack.

vissla på några dagar.
Jag berättade det för mimo och hon gav mig tipset att äta lite salami. Hon påstod att man visslar jättebra efter att ha ätit det. Så jag beslutade mig för att ge salamin en chans. Och se på den! Jag kan vissla igen! Prova det om du tappat bort ditt vissel.

Jag tog på mig de högaste och mest pain-in-the-ass skorna jag kunde finna innan jag begav mig ut på oslos gator för att hitta en dataväska. "Ska jag verkligen ta dem här?" Velade jag innan jag öppnade dörren. För alla som umgåts med mig och mina pain-in-the-ass skor vet att det alltid händer en eller två olyckor när dem är med.

Idag hände det igen. När jag var ensam, och det är tusen gånger pinsammare.
Jag gick med tunga steg hem, hittade ingen ok dataväska. Utan hamnade istället på en dejt med mig själv på mc donalds. Helt plötsligt viker sig foten. "Nej" var min första danke "Duns" var den andra. Där låg jag. På akersgata. Mitt på backen. Själv. Jag i mina fina killerboots. Jag for upp, tittade mig omkring, mumlade lite högt, "oj.. hehe.. en sten?" Så att de som såg mig skulle höra. Jag blev helt svett och försvann ner i första bästa gränd. Gömde mig där ett tag, stod och tittade på en biljett automat och lekte att jag undrade hur mycket det skulle kosta att parkera min bil här. Fem minuter senare gick jag upp på dödsgatan igen. Och gick hem.

Idag kom min andra (snälla) chef fram till mig och ha att hon hade fixat en ny tjej som kunde ta min plats som mattant. Jag gillade ideén. Hon tog min uppsägning på stort allvar och gjorde allt för att det skulle, som jag bad om, gå så fort som möjligt. Så allt slutade med att jag gjorde min absoult sista dag på universitetet idag.

Inom de närmsta dagarna åker jag till Karlstad. Tänkte åka idag, men sen fick jag reda på att Mimo ska komma till oslo i helgen. Då tänkte jag stanna. Senaste dagen jag sätter mig på tåget till det svenska landet blir på måndag. På torsdag ska jag sätta mig på ett annat tåg upp till sthlm och hälsa på Danne, (Hej danne som så jättegärna ville bli nämnd i min berömda blogg) och söka lite jobb.

Mitt humör har varit nere vid tårna. Tack och lov att dagen trotts allt gick väldigt fort.
Ikväll gör jag ingenting. Sover lite när jag får lust samtidigt som jag väntar på att en film ska börja på Fyran. Ja, vad kan jag mer säga då? Ingen aning faktiskt. Är så himla trött. Trött på allt faktiskt. Skulle vara skönt att vara hemma i huset på Trumpetgatan i Karlstad just nu.

Det finns inte längre något riktigt konkret som håller fast mig i Oslo.
Du träffar så grymt mycket nytt folk, skaffar dig massa nya vänner. Sen flyttar en. Och så flyttar en annan. Oslo är staden man flyttar till, och flyttar ifrån. Och jag börjar fundera på om det är min tur nu.

Jag älskar Oslo. Men inget håller mig kvar. Jag önskar att det gjorde det.

Nu är jag 65% säker på att jag kommer att flytta här ifrån i November eller senast December om inte drömjobbet eller någon annan dröm finner mig.

kan man alltid räkna födelsemärken. Hela 59 st på ett ben. Och då är inte ens de "äkta, helbruna" medräknade. Då har man kul! Inge tölig dalmatin jag är alltså. Jag kan sälja päls? Någon?

Att nyss ha fått lön är inte bra. Då sprätter det i fingrarna och man löper amok. Kan inte kontrolera sig själv riktigt. Iallafall inte jag. Det visade sig efter en dag på stan. Och som den modebloggare jag Inte är, så tänkte göra som alla andra. Detta har jag köpt idag;

Jag hade tänkt att skänka lite kärlek till min Pappa. Mannen som alltid slår sig, från att få en fiskekrok i tinningen utan att känna det, till att få en segelbom i huvudet och halft få hjärnskakning till att nu dragit axeln ur led. Jag blir alltid ledsen när pappa slår sig. Han gör det ganska ofta ioförsig. Men ändå.

Jag önskar att jag var som honom. Stark, aldrig ger upp, fortsätter alltid. Därför vill jag ge lite kärlek till honom nu när det är lite jobbigt. Jag älskar dig så mycket pappa, du är världens bästa!

det är ju inte direkt så att det varje dag ligger en bukett med  rosor utanför dörren när man kommer hem. Men idag, idag gjorde det faktiskt det.

Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa en bok. Japp. Jag är ganska dålig på att läsa böcker, men ibland kan en läs-preiod svepa över mig och jag kan sluka en bok på två dar. Jag välkommnar nu denna läs-period tillbaka. Hoppas jag. Jag ska försöka mig på boken "Män som hatar kvinnor", den har ju tydligen fått grymma recentioner. Så jag hoppas.

bränt köttbullarna.
och förra veckan diskade jag diskmaskinen med tvättmedel.
jag suger.
och idag suger allt lite extra mycket!

Var jätte less när jag åkte till jobbet i morse, mycket väl berodde det på situationen mellan mig och min chef. Och jag kände, här kan jag inte vara mer. Så jag sa upp mig. Totalt jättespontant och jättebra. Trodde jag. När jag kom hem fick jag jätte mycket ångest. Jag suger. Varför sa jag upp mig? Vad ska jag nu göra?

I december går mitt kontrakt för lägenheten ut. Då är jag bostadslös och jobblös. Detta är ju bara för typiskt. Mitt liv ska alltid vara lika upp och ner och kaotiskt. Jag funderar på att flytta. Jag vet inte vart. Stockholm eller götet antagligen. Tills Hanno la fram världens bästa plan "Kan vi inte flytta till Italien?" Fett. Jag har fått natten till att tänka över saken. Har ju hört att italienarna är rätt stiliga.

Hejdå Oslo?

den här är till dig Lofta, låt mig presentera; The Villa;

är världens vackraste väder ute. Jag har precis gjort mig iordning för att ta mig en riktigt fet-lång promenad i solskenet. Tänker mig lite grünnerlykka, kanske lite majorstuen, vi får se vart benen bär. Jag ska gå riktigt långt iallafall. Åh, vilken härlig dag!

är en luffare, bor på gatan, samlar på skoställ och Rema 1000 påsar.

ett nytt jobb.
omgående.

imorse råkade jag försova mig. började klockan tio men vaknade elva. aj aj himla skit! jag blir så arg på mig själv, varför inte bara gå upp? varför måste jag snoosa varje vareviga morgon för, för att sen få panik och kuta till bussen? Utan smink och håret som en utter's.

iallafall, jag kom till jobbet. chefen lagom sur. jag slängde upp en tallrik med kycklig och coscos till en kund, chefen ÄNNU surare. Skrek att jag inte fick lägga upp maten så och att det är ett HELVETE om jag gör det. kunderna stirrade, jag gapade. chefen var röd av illska. gick därifrån, nära på att börja lipa, men så tänkte jag, NÄ, såhär kan det inte gå till.

Jag gick fram till honom och var galet ärlig "Jag vet att du inte gillar mig, men att du skäller på mig inför kunderna, DET är respektlöst!" Och då gick han lös. Så upprörd, så tjurig. Allt slutade med att jag fick ha ett möte med honom på kontoret. Jag lägger alltid upp maten fel tycker han, jag får inte ta salladen sist, den måste på först. Och så hade jag ju försovit mig också. Många gånger tyckte han. Jag vet inte om tre gånger på ett halvår är mycket. Men tydligen. (?)


Så, slutligen. Nu behöver jag er hjälp. Vad ska jag göra för att min chef ska tycka om mig? I varje fall liiite. Ska jag köpa en krukväxt till honom? Jag gör allt som krävs!

På något sätt har Hanno gått och blivit olycksfågeln på jobbet. Alltså, den som får skäll för saker som andra har gjort. Ehrm.. som Jag har gjort. Jag gillar att äta. Kakor, mackor, sallad, frukt, juice, mat. Och jag har ett hemligt litet gömställe för allt jag plockar på mig också. I bänken under kassan i smoothiebaren. Där brukar ingen vara och smyga. Bara jag.

Gjorde.
Nu har min chef kommit på mig. Eller inte mig. Det var Hanno som fick ta smällen, och snäll som hon är. Tog hon gott emot, utan att skvallra. Detta har skett flera gånger. Alla på jobbet verkar tro att Hanno är den som går och äter och gömmer maten hela tiden. Fast i det riktiga fallet är det Jag. Mouhaha. "Jag får alltid ta din skit." Var Hannos hårda ord idag. Jag är så skadeglad!

Det har börjat en ny man på jobbet. Det är han som har ansvaret för att det ska finnas salat i smoothiebaren. Han tycks ha fattat stort tyckte för mig och Hanno, för det känns som om det är vi som springer omkring mest. Vi har ingen aning om vad han heter, vi antar att han kommer från Iran eller något land långt ner på jorden, för man förstår inte riktigt vad han säger, och han är ungefär en meter lång. Okej, nu överdrev jag. Men han är inte lång iallafall. Går MAX till axeln på mig. Och han är säkert 45 bast.

Iallafall, eftersom att vi inte vet vad han heter, så har vi döpt honom till Salatmannen (Sallads mannen, svensk översättning)

Först störtdiggade vi honom, men för var dag som går, blir vi mer och mer rädda för honom. Jag har fått erbjudandet att flytta hem till honom. Han har tagit Johanna i handen ex antal gånger och gått tillsammans med henne genoms skolans lokaler. Men idag hände det som gjorde oss riktigt skrajja.

1. Jag satt i lunchrummet ensam, käkandes på en sallad. Då kommer salatmannen in och påstår att jag behöver bli lite större, jag borde börja simma! Tyckte han. Gärna med honom påpekade han också. Vi kunde gå och simma redan efter jobbet. Dålig timing tyckte jag, då jag inte hade bikinin med mig. Brukar inte gå runt med den. Han förstod, men nöjde sig inte riktigt med det. Så han började massera mig (!) jag började asflabba och visste inte vad jag skulle ta vägen. Bara hoppades på att Hanno skulle komma.

2. Jag gick i korridoren med en tralla (vagn = svensk översättning) då kommer salatmannen springandes emot mig. Kör upp sina händer långt in i armhålan på mig, börjar vagga mig fram och tillbaka och sjunger högt "HABIBI HABIBI". Och ingen har väl missat vad habibi betyder?