När jag gick i åttan råkade jag somna under en genomgång i bild. Det var då, det mest pinsammaste jag varit med om. Sov med öppen mun, huvudet vilandes i handen, säkert lite saliv som rann i mungipan och en lärare som röt. Men Idag, kära vänner, Idag har jag slått mitt rekord.

Inatt blev det inte många timmars sömn, vilket resulterade i att jag fick för mig att jag började jobbet klockan nio. Tog bussen, gick sovande genom lokalerna fram till schemat. Skit, jag börjar om en timme.
Så jag tänkte att bänken i omklädningsrummet såg väldigt frestande ut. Så jag la mig där. "Här kan jag ligga och må gott en liten stund" tänkte jag. Sen tänkte jag inte mer. För jag somnade. Kvart över tio kommer min chef Vigdis in i omklädningrummet. "Vad håller du på med?" "EH. oj.. nej jag bara vilade lite." Trodde jag. Men då hade jag sovit i över en timma. På bänken, raklång, med skorna som huvudkudde.

Detta slog allt.



Sist när jag var hemma på besök i gamla staden Karlstad, tyckte min pappa att jag skulle ge mig ut och fota statyer när jag kom tillbaka till Oslo. Det tyckte inte jag. Men han insisterade. Så jag lovade honom att åka till Frognerparken för att ta kort på fina statyer. Så här pappa, denna bild är tillägnad dig. Som jag lovade. Du ville ju ha något "pörrigt" hahaha!

Alla söndagar är så lika. Men ändå så olika. Denna söndag är en bra söndag. Vaknade sent, men hade ändå inte den där "jagharsovitförlänge" äckliga känslan i kroppen. Jag vaknade, satte igång att tvätta kläder, gjorde rent hela badrummet, och snart skall jag väl ta mig itu med vardagsrummet. Det ser lite ut som ett kaos där nu när Fredrik har flyttat ut och Hanno har flyttat in.

Hanno ja. Jag är så himla glad att hon finns i samma lägenhet som mig. Bott här bara en dag, och vi har redan hunnit låna massor utav grejer av varann. Hon kom in till mig imorse, innan hon skulle kila iväg till "Gangstern" och såg helt precis ut som mig. Min väska, min tröja, min sjal. Åh, hon är för bäst!

Ikväll ska vi ha en riktig myskväll är det planerat. Det ser jag fram emot. <3

Jag har alltid varit dålig på att hålla ögonen öppna på bild. Men detta är det värsta.. Har försökt förgäves att få till en bra bild som man kanske skulle kunna ha som press någonstanns. Men inte då. Jag blundar på varenda. Himla skitögon. Vad är felet på er?

just hemkommen ifrån Töyen. Har hjälpt Hanno att flytta massa massa grejor hem till mig. Varför? Hon flyttar in!!! ÄNTLIGEN! Nu är vi sambos, som vi pratat om så länge. Äntligen! Nu är vi sambos, Hanno och jag <3

Terje, som jag bor med, har många gånger rusat in i mitt rum på kvällarna och nästan halvhojtat "EMELIE!! LADDAR DU NER????" Jag försöker vara lugn och sansad, men jag kan knappt hålla mig för skratt "Eh.. hehe. Ja..?" Han blir helt galen. När Terje sitter och spelar WOW, är det totalt förbjudet att ladda hem någonting, han påstår att det blir en fördröjning på en sekund i spelet då.

Imorse kom han in igen. Gav mig en lapp. "Här har du tiderna då jag spelar. Då får du INTE ladda hem" Haha. Åh, han är bara för härlig! Jag älskar mina små pojkar.

Blev så fruktansvärt sugen på filmen Moulin Rouge när jag satt på trikken hem ifrån studion. Så den fick det bli. Tillsammans med chips, dipp och salta bomber. Låg och sjöng, trodde att klockan kanske var runt tolv, drog i lite extra på de höga tonerna. Filmen slut. Klockan slår TRE. Kära nån. Klockan är tre och jag ligger uppe och sjunger? Tänk om någon hört mig? Om jag väckt någon?

Det var nog ingen fara. För när jag stängt av filmen, och tillochmed min egen sång, hör jag grannarna ute på gården. De spelar musik ifrån Lejon Kungen, låt efter låt efter låt. Åh, vilken natt.

Nu är det morgon och jag ska bege mig ut med kameran. Jag har noll koll på vilka inställningar jag ska använda, tack emem för att du sov dig igenom medialektionerna på gymnasiet. Skit jag.

Jag och Lofta har flängt överallt och ingenstanns. Sent isäng, upp tidigt (var det iallafall tänkt) men så blev det inte. Vi klev upp klockan halv tolv, Lofta jätte pigg, låt och lät knorr knorr och jag astrött. Fast jag var inte trött pga för lite sömn, utan helt enkelt för mycket. När man är van att gå upp halv sex, och helt plötsligt sover till elva så blir man sådär äckligt trött, nivet? Man mår typ dåligt i hela kroppen och vill bara gå och lägga sig igen, bara just för att slippa må dåligt. Tacka vet jag tidiga morgornar.


Iallafall, det har varit en lång dag. Började med att gå och kika på lägenhet till Lofta, sen åkte vi och gjorde adressändring för min del, kikade på stan och sen hem. Bränna köttbullar, rök i hela huset och sen kuta till trikken för att åka till reklaminspelningen.

Fick besked om att var där klockan sex. Inte för ens klockan var nio blev det dags för filmning. det tog 20minuter. Jag skulle sitta vid ett bord, se jätteglad ut och hålla i en öl och leka förväntansfull över maten som serverades. Reklamen förväntas komma ut om tre veckor. Jag kommer se ut som ett fån, var inte nöjd nånstanns.

Men men. All publicitet är väl bra publicitet. Antar jag.

så måste jag lägga ut lite pics på mitt hem. mitt lilla krypin. mitt helt enkelt.
ganska så mycket mig. eller vad säger ni?

är tjurig för det mesta. på allt och alla. eller så är det egentligen så i grund och bått att han inte gillar mig.
Jag bad om att få ledigt på fredag, då det är som mest stilla, ingenting att göra, men nejdå, han var tvungen att fundera på det en stund. Anledningen till att jag vill ha ledigt? För att jag har fått tillfrågan om att vara med i yttligare en tv-reklam. Sånt kan man ju bara inte tacka nej till.

Imorgon ska jag vifta på höfterna framför bossen och be snällt. Jag behöver verkligen de där extra pengarna. Och för att inte tala om publiciteten ;)

De senaste 11månaderna har nog varit det tuffaste jag varit med om. Jag spontan flyttade till ett annat land, dock inte långt ifrån det jag redan bodde i. Men ändå. Man fick kasta sig in i det riktiga livet, nytt språk, nytt jobb, nya vänner. Och det har inte alltid varit så lätt. Men nu, är det september, och jag ser tillbaka på min resa. Trotts alla motgångar är jag glad över att jag står där jag står idag.

Nu är det Min tur att leva på riktigt. Och det vill jag visa.

ibland blir jag så trött på mig själv. denna dag är en av dem dagarna.
min tanke var att åka till karlstad med halv två tåget, innan de, springa massa ärenden då min mobil har helt plötsligt dött utan att säga till. men riktigt så blev det inte. klockan halv två vaknar fröken emelie, tror att klockan är halv elva. går på toa, blir haffad av Terje (en av dem jag bor med) som frågar "hur kan du sova så länge?!?!" Länge? Klockan är halv elva. Eller...?

Nej, klockan var kvart i två. Det suger.

är min hals.
jag har hostat så mycket att halsen är en gammal trasmatta, det smakar blod i munnen. fy. jag har inte varit sjuk på länge, tack och lov. men förra veckan var det fyra personer på jobbet som var sjuka. den här veckan är det min tur.

imorgon åker jag hem till sverige. det ska la bli lite gött kanske. jag är så himla sugen på kött! tacos! plankstek! korv! you name it!
sen ska det också bli lite kul att få paket, HE HE, det skadar ju aldrig.

Jag är nyduschat, har rena lakan i sängen och har just fått ner senaste avsnittet av gossip girl.
Detta är väl livet! Eller?

Det var vad vi sa.

Alla tjejerna jag jobbar med, skulle ut och äta middag igår och fira mig, snacka lite skit om alla studenterna vi föder med mat varje dag. Jag kom dit tre minuter över åtta, till stället vi bestämt. Klockan åtta utanför butiken Zara. Där stod Johanna.
Vi väntade i fem minuter, tio, femton och tillslut började det regna. Vi hade bestämmt att äta på Friday's och tänkte att det var lika bra att gå och ta ett bord, de andra tjejerna visste ju vart vi skulle va, och skulle troligtvis fatta och komma efter.

Det gick 40 minuter. Ingen av dem svarade i mobilen. Tillslut, en svarar "Jag kommer direkt, förlåt!" Det gick en och enhalv timma. Ingen kom. Ingen ringde.

Vad är det för stil, att göra så mot en vän på dennes födelsedag när man bestämt tid och plats?
Nu är det ingen Mattantsliga längre, inte för mig iallafall.

Det är på sånna här dagar, man inser vilka som är ens äkta vänner. Sånna som inte kommer, fast man har bestämt tid för att äta på restaurang och fira, eller ens inte kan ringa, är inte ens värda att att se på igen. Tack min underbara Hanno för att du ställt upp för mig sedan dag 1.

Imorse blev jag väckt av vacker sång ifrån mina päron. Halv sju ringde dem, var lagom pigg, men deras underbart trimmade stämmor fick liv i mig direkt. Åh vad jag älskar er!

Nu ska jag snart bege mig mot Karl Johan och möta mina tjejor för en rejäl måltid på någons av stadens restauranger. Galet vad jag ser fram emot det. Var undefär ett halvår sedan jag var ute och åt, (bortsett från Donken) då med mina flickor ifrån klädesbutiken Risöe.

Imorgon är det dagen som man kanske skulle kunna kalla dagen med stort D. Vad det är för dag får ni nog allt klura ut själva. Jag har ett fullspäckat schema (kan jag ju alltid leka). Mimo kommer hit ikväll, ska mysa med mig. Sen ska jag vakna klockan halv sju, heja, och till jobbet, gosa med Johanna för att senare sluta jobbet, hem och göra sig i ordning och ut och äta med mina tjejer. Vi hade tänkt oss Friday's eller något annat spännande som ligger mitt i byn på Karl Johan.

Nu har jag stadjat (stavning?) mig lite i mitt nya hem. Trivs väldigt bra, fast det är väldigt kallt. Så jag måste kirra ett element så fort som muligt. Ni är välkomna hem och titta, om ni har vägarna förbi Akersgata 75 i Oslo.

Ett av de störigaste sakerna som finns är folk som inte tar av sig ytterkläderna när man ska käka på Mc Donalds. Hur trevligt är det, när man är vrålhungrig, vill vräka i sig burgaren, bli asmätt och illamående och sen få lust till att sitta och chilla, snacka lite skit, så har din vän jacka på sig? Det är ju som att säga "nu käkar vi fort som bara den, sen drar vi". Nej, det går det inte. Ska du käka på donken med mig, då får du allt ta av dig jackan. Annars säger jag till dig.


En annan störig sak är också att här i oslo finns det SKAPLIGT mycket tiggare, tillslut finns det så många att de inte vet vart de ska ta vägen. Vilket resulterar i att tillslut går dem så långt att de kommer in på donken när man sitter och äter, skramlar med sin gamla kaffekopp i papp och ber om både det ena och det andra.

Nej nu.. nu kan jag inte ens gå på donken längre...

Jag fick en födelsedagspresent idag på jobbet. Av Shno. Helt otippat, men fy 17 vad söt hon är. Det trodde jag aldrig. Där blev min dag gjort.

Jag sitter här och är patetisk ensam. Det är inte ens synd om mig på något sätt. Men jag trodde aldrig att man kunde vara såhär ensam. Och hur det känns... anade jag aldrig.

inatt spenderar jag min sista natt på nordahlbruns gate.
det är med blandade känslor. eller, egentligen är det skitjobbigt... men inget jag kan ändra på. Vår "vän" vill inte ha oss kvar i lägenheten. vi har en månad på oss att hitta nytt boende. och jag har redan funnit mig ett. andreas vet inte om han skall vara kvar eller inte. det känns inte sådär jätte kul. men... vad ska man göra? vi är inte direkt 40+ utan 20.

jag ser det som en start på ett nytt liv. äntligen ifrån lägenheten och all skit som har hänt här under tiden. och ingen ska komma och säga att jag är si och så för att jag flyttar. ingen har med det att göra.

men det är ju så. det är alltid någon som skall lägga sig i. allting. och jag är grymt trött på det.