De senaste fyra dagarna som passerat har varit de bästa på väldigt länge. Och vart spenderades de dagarna? Jo, i Oslo såklart. Mitt älskade Oslo!

Jag tog mig en promenad från Stortinget upp till mina gamla hoods och sen vidare mot St.Hanshaugen, och när jag gick där i solen så mådde jag fantastiskt bra. Fast samtidigt smög sig sorgen i hjärtat på. Så jag tänkte; Varför bo i en stad (Karlstad), där man ändå inte trivs, när man trivs så fruktansvärt bra i en annan?

I måndags tvingade jag Malin att låta mig följa med till Oslo.
I tisdags klockan 18.00 satte vi oss i Mias limousin volvo och tuffade fram på E18.

Vi anlände halv tio eftersom bilen inte gick som den skulle. Men vi kom fram! Där nere ser ni en liten mig bland massor med påsar och saker som ska skeppas med till Oslo.
Idag har jag och Malin tagit oss en rejäl tur på stan. Vi fikade på Café Sör och småshoppade.

Sen gick jag och överraskade en mycket snopen Christian som jag har ljugit för i två dar. När han inte kom till sin lägenhet i exakt den tiden jag visste att han brukade komma hem efter jobbet var jag tvungen att ringa och ljuga igen. "Hej, är du hemma?" Det var han inte, ongen jobbade över JUST den här dagen då jag satt på hans trappa och väntade. Jag ljög och sa att jag var tvungen att visa honom någonting på Internet och att han var tvungen att gå hem. Han förstod inte varför jag inte kunde visa hemlisen redan då, eftersom att han redan satt vid en dator. Jag protesterade! Och efter mycket om och men gav han med sig. Efter en timme ute på en snöig trappa så jag honom pulsa genom snön. Jag kamoflerade mig in i husväggen. När han inte la märke till mig var jag tvungen att kuta efter honom och då fick jag en response.

"Hej!" Sa jag
Sen tittade han på mig länge, funderade antagligen över vem det egentligen var han såg, och vad jag gjorde utanför hans port en onsdagseftermiddag när jag egentligen "var och tränade" hemma i Karlstad.

Idag är jag sådär bara jättelycklig!
Åh!

Jag fikade med Malin idag, vi har inte setts sen i sommras och det var ett kärt återseende. Jag längtar tills imorgon då jag och Malin ska sätta våra smida planer i verk!
Och om någon vecka blir det snowboard i Säffsen en vecka.

Först var jag och tränade på gymmet, sen åkte jag hem och smällde i mig en fetgodispåse och efter det fick jag ont i magen. Jag har fortfarande ont och borde sova. Fast jag råkade se på ett spökprogram, så jag vet inte hur detta kommer gå. Har tittat under sängen, de är bara en massa lådor där, så jag kommer nog höra om ett spöke kryper upp och tar mig. Det är bra ioförsig. Då hinner jag springa in till mamma och pappa. Då följer spöket efter, men pappa ligger närmast dörren, så spöket tar nog honom först. Det känns tryggt!

Världens största anabola alfahane med hästsvans ned till ryggslutet satte sig bredvid mig på bussen idag. Jag tryckte mig så nära fönstret jag bara kunde, ihop om att han inte skulle mörda mig och sneglade under luggen runt om i bussen. Det var tomt.

Jag började fundera varför alfahanen skulle sätta sig just bredvid mig när hela bussen ändå var ledig och han kunde, om han nu ville, lägga sig raklång över alla säten.

"Du ser trevlig ut" Sa han helt plötsligt.
"Va?" Fick jag fram.
"Därför satte jag mig bredvid dig. Det är mycket roligare att sitta bredvid en trevlig människa än ensam. Tuggumi?" Sa den store och sträckte fram ett paket.
"Okej, tack!" Sa jag, tog emot ett tuggumi och drog ned solglasögonen över ögonen.

Sen satt vi tysta enda ner till stan.

Sverige borde lära sig av den anabola alfahanen. Bleka svenskar som vanligtvis sätter sig så långt ifrån varann som det bara går. Jag var som sagt på Af idag, och där satt alla med en stol emellan sig och personen bredvid. Tänk på det!

Jag har blivit helt besatt av att vara ute och gå. Om jag inte går en promenad en dag får jag ångest. Jag vet inte varför. Jag tror nog att det är snön som lockar. För det är så himla härligt att gå en riktigt lång promenad på någon skogsstig när det är snöigt. Idag var jag ute nonstop i två timmar igen. Gick och gick och kom aldrig till dörren. Och givetvis hade jag min älskade bok i öronen. Just nu - Flickan som lekte med elden. Jag är besatt.

Imorgon ska jag åka och träna tills jag spricker. Har legat på latsidan enda sen jag var sjuk för två veckor sen. Fy mig! Mimo klappade mig på min gravidmage förut. Så nu är det verkligen dags.

Snart ska jag hoppa ned i sängen och lyssna lite till och jag antar att jag kommer somna ögona bums (för att en viss danneboy tvingade kvar mig på msn tills klockan fyra igårnatt, harkel) och vakna typ klockan tre av att boken fortfarande rullar i öronen och då kommer jag vara jätteförvirrad och tända lampan, känna att jag är kissnödig och gå upp och kissa och sen kommer jag ha jättesvårt att somna om och så är jag arg på boken för jag vet att imorgon måste jag sitta och spola tillbaka och leta reda på vart jag var innan jag somnade och sen tillslut kommer jag att somna. Och det var nog den längsta meningen som skrivits i denna blogg.

Åh suck.

Är att ALDRIG gå ful upp till Konsum för att köpa något.
Inte bara för att det vimmlar av massa söta studenter överallt, utan också för att man kan stöta på personer man aldrig trodde att man skulle stöta på på en konsumbutik. Men det gjorde jag idag.

Jag var ful, hade mjukisar, mössa långt nedraget och mammas jacka på mig. Och så står han där, min supergamla kärlek. Mitt hjärta stannade. Och jag flydde in bland mjölken och ringde mimo.

Sen slog det mig när jag gick därifrån, varför gör man så? Flyr ifrån personer man inte sett på länge? Och varför hoppar magen upp i bröstkorgen?


Jag ska iallafall aldrig mer gå ful till konsum.

Idag fick jag post. Ett jättestort vitt kuvert med ditmålat frimärke och allt. Det var lite speciell post må ni tro, sån där fin post som alla önskade att dem fick.
Såhär såg det ut;

HOMO SAPIENS MIMO
MAJAS VÄG -
656... KARLSTAD

Välkommen retismimo klockan 19:00 (torsdag)
På smarrig toastkväll hos emem fetis
Klädsel: MÄN

Trumpetgatan - - krpstyle

Så var det världens fulaste bilder, och damen hade till och med googlat "män" och hittat en bild på några snygga kostymprydda nissar (är det Robert DeNiro emem?). Så var det en massa pilar. Och det värmde så mycket i hjärtat, tack emem, tack!

Nu ska vi bara klura ut vad den här mannen (jag) ska ha på sig imorgon! Törs jag gå i pappas garderob?

Arbetsförmedlingen hade tvingat mig att söka ett jobb på Birdie Nam Nam restaurangen vid Karlstads golfklubb. Givetvis sökte jag, för jag har ett års erfarenhet av restaurang. En stund senare fick jag ett mail tillbaka

"Tackar för intresseanmälan men har i nuläget så många med längre erfarenhet att jag tackar nej denna gång//Staffan"

Då undrar jag VAD är det som får honom och alla andra att tro att de med längre erfarenhet är bättre än mig? Så hur ska man nu få ett himla jobb när man aldrig kan skaffa sig den erfarenhet som alla begär? Vad är felet på Sverige?
Skulle en person med två års erfarenhet vara bättre på kassaaparater än mig? Skulle de vara trevligare? Antagligen inte. Så vad är felet på er himla svenska människor? Det är inte konstigt att arbetslösheten bland ungdommar är så hög när ingen vill anställa oss för att vi inte har någon erfarenhet. Och vet ni vad? Vi i våran kull kommer aldrig få något jobb. Jag kommer gå arbetslös tills jag är femtio år gammal just pga att ingen vågar anställa mig och mitt ett års erfarenhet.


Förra året gick jag från att vara en undersåtare på ett telemarketingföretag som sålde Kalle Anka till att bli Bageriansvarig på ICA. Hur gick det till? Jag kunde ingenting. Jag lärde mig 40 brödsorter utantill på två veckor, visste på vilket program och hur många grader jag skulle grädda bröden och vad de innehöll. Vilket bröd som absolut inge fick gräddas tillsammans med ett annat bröd osv. Det hade aldrig hänt i Sverige. Vet ni vad? Jag Hatar Sverige!


JAG ÄR SÅ HIMLA ARG.
nu tar jag min ljudbok och går en promenad. Sen ska jag sätta mig och skriva en insändare till NWT. Jag tycker är synd att inte tidningen Millenium finns på riktigt. Då hade jag skrivit en insändare till dem också!

Jag kan här med erbjuda er en guidad tur för att er som vill bestiga ett fjäll!
Jag kan också erbjuda saft med tillhörande bulle.

Fjället finns på trumpetgatan uppe i det lilla blåa flickrummet. Där är fjället. Men andra ord jag. Jag vaknade och var ett levande fjäll. Man kan ta tag i ett av fjällen och dra långsamt, då kittlas det och låter sådär srchhhh som det brukar låta när man är ett fjäll.

Så nu får ni skynda er att beställa en tur över min panna, näsa respektive kinder, för ikväll ska jag peela mig som aldrig aldrig förr.

Jag funderar på att gå under jorden ett tag. Här i bloggen alltså. Fast jag har inte bestämmt mig än. Får sova på saken.

Härromdagen sprang jag från mimo - hem till mig för att hämta min mobil - för att direkt springa tillbaka hem till mimo. Jag överraskade henne i dörren. Hon skulle precis ringa och fråga om jag hade kommit hem till mig än, där tog jag henne riktigt på stolen, eller hur det är man säger. I vilket fall som helst gjorde jag den lilla springrundan på TIO minuter. De må vara rekord. Jag är då säker på att jag kan slå det, vilket jag ska testa imorgon.

Sen blev det en och en halvtimmes promenad idag också. Med min ljudbok i öronen - Män som hatar kvinnor. Den är tyvärr slutlyssnad nu, och jag har precis påbörjat bok nr 2; Flickan som lekte med elden. Nästa vecka blir det bio!

Person1: "Jo alltså jag har börjat på... Eh, Vad gör du? Pillar du dig i rumpan?"
Person2: "........Nej. Jag peta i näsan och stoppade busen under din madrass..."
1: *stirrar på*
2: "Men! Som om du aldrig har gjort det hemma hos mig?"
1: "Jo... ioförsig.."

Sola aldrig solarium med nya rör och ansiktsförstärkaren på max.
Det gjorde jag igår. Idag får jag betala.

Jag har så ont, jag är ett levande stoppljus och alla skrattar åt mig. Hela mitt ansikte är svullet, näsan, över kindbenen, över ögonen och upp i pannan. Det gör dödens ont. Har fått ett "solsår" på läppen och mitt bröst kliar och svider. Mitt ansikte rinner snart av nedkylande salvor. Där av den goa svettglansen:

På bussen hem ifrån stan får bussen punktering, det låter Pff pff i hela bussen, precis som när man blåser i en sån där pipa med en pappersgrej som åker ut och in på. Jag och Mimo blev först irriterade. Men när vi kom till norrstrandsskolan såg jag ljuset. På bussen kliver den sötaste kille jag någonsin sett. Han var säkert emellan 10-14 år. Det är faktiskt jättesvårt att avgöra åldrar på killar runt de åren) Och jag blev kär.

Mimo och jag satt och viska. "Hur gammal är han tror du?" "Mja, 13?" Sa Mimo. "13 alltså... Jag tror han är 10. 13 är bättre!"
"Kan du inte fråga hur gammal han är? Hur gammal är du lille pojke?" Säger Mimo högt. "Men shhh! Du skämmer ut mig. Jag vill ju ha honom, jag vill ta honom hem och åldra honom, göra honom till min" "Ge honom magiska frön kanske." Tyckte mimo. Hon pratade högt. "Mimo, han hör ju!" "Ja men han blir bara säkert glad av att en Stortjej är förtjust i honom. Tant Emelie vill ta med dig hem! Annars kan du ju vänta några år"  "Nej, jag ska  ha honom nu! Föda honom med mat."



Sen gick han av bussen i Krps centrum.
Och sen skratta vi så vi grät. För vi antog att hela bussen hade hört vårat samtal om den stackars pojken som satt snett mittemot oss.

Jag efterlyser en liten pojke i 10-14 års åldern. Ljuvligt söt med stora vackra blåa ögon och ljust lockigt hår.

Nog för att det faktiskt är fredag den 13, men ändå.

Jag och min dejt mimo segade i hallen, hade ytterdörren öppen försäkerhetskull, ifall att bussen skulle glida förbi. Det gjorde den inte. Så vi började knalla långsamt fram på vägen till hålplatsen. Out of the blue så vrålar mimo "EMELIE! SPRING!" Och jag ser bussen komma runt hörnet. "GENOM SNÖN?" "JAAA!" Och hoppla, benen far över ängen full med snö och drivor. Vifta med armarna och hoppar över diket, slirar ut på vägen. Vi hann! Fast jag som hade ankelhöga skor klagade mest hela bussresan pga blöta ben. Mimo som hade höga stövlar satt bredvid mig och log belåtet. Tyckte allt att hon kunde ha lånat ut åtminstonde en sko. Så hade vi kunnat hoppa på ett ben var. Men det tyckte inte hon. Snåljåp!

Härrom veckan ringde Sthlm och erbjöd jobb. Jag tackade nej. Idag ringde Karlstad för en arbetsintervju imorgon. Det tackade jag ja till! Imorgon klockan ett - önska mig lycka till!

Seriöst vilken dag.
Det har varit den tråkigaste dagen i hela mitt liv. På riktigt. Jag fattar inte ens varför jag klev upp i morse. Det var ju ingen idé egentligen.
Det har tillochmed gått så långt att jag lagt mig raklång på golvet i tvrummet och bara stirrat. Jag som skulle ha en bra dag. Nä, nu går jag och skjuter mig själv i huvudet.

Idag är jag praktiskt taget ganska så frisk. Och jag har myror i hela kroppen. Jag vill ut ut och ut. Ut och göra något. Åka pulka kanske, för det är så hysteriskt kul! Eller göra något helt annat. Jag ska snart ut iallafall. Jag längtar efter frisk luft. Har faktiskt varit instängd i fyra dagar nu. Hujja!

Long time no seen.
Nu har jag varit sängliggande i tre dagar. Det börjar bli ganska tråkig. Jag har inte ens haft orken till att sätta på datorn för att skriva några rader i min kära blogg. Idag mår jag dock lite bättre men jag är säker på att mina lungor är fyllda med köttsår. Jag hostar så jag nästan kräks, mag/ryggmusklerna vänds ut och in och det finns bara ett ord - smärta.

Men idag kära läsare orkade jag trycka på datorknappen. Nu skriver jag en rad eller två och tänkte bjuda på någon bild. För mitt i allt detta tragiska kom glädjen som ett brev på posten. Bokstavligt talat. Jag fick ett brev! Mitt andra brev på en jättelitenstund.

Och det kom på bara några sekunder, hosta, slem och sen frysningarna. Tempen i armhålan. 40 grader. Omg, vem vill skjuta mig?

Inatt fick jag mig lite sovsällskap. Vi trängde ihop oss i den minsta sängen i världen, käkade olycklig kebab, med en varsinn Lördagsgodispåse, tittade på Animal planet i sex timmar, diskuterade allt ifrån spöken till Ozonlagret. Spelade in en reklamfilm på mobilen, satte hårklämmor i ansiktet, tog kort och skratta så vi kikna.

Klockan sju somnade vi. Jag fixade frukost på sängen, med varma mackor, ägg, nyponsoppa, oboy, juice och en vitaminkickskiwi.
Vi pratade pojkar, in i minsta detalj, ingenting gick att utelämna. Skrattade åt pinsamma minnen såsom Snorbubblor framför skolans snyggaste kille till att "tvätta fötterna i badkaret".

Och det var riktigt riktigt trevligt.