Just nu har mitt liv tagit tagit sig en sväng om, som jag inte var beredd på. Jag och min kära granne har haft en heldag i varandras sällskap. Käkat sushi, gått, gått gått. I tre timmar, riktigt trevligt. Men gick jag hem. För att möta någonting mindre trevligt. En kniv i ryggen.

Jag är bostadslös. Vår "Vän", som vi bor hos, har slängt ut mig och Andreas. Säger att vi får stanna september ut. Men jag har packat nästan allt jag äger redan nu ikväll. Jag kan inte bo någonstanns där jag inte är välkommen. Tydligen är det så att vår "väns" kompis passar bättre i vårat rum än vad vi gör. Och han har ingenstanns att bo, och då är det passande att slänga ut oss med en dålig ursäkt som att "ni strular med pengar". Grejen är att jag har inte slarvat, jag har Alltid betalat hyra, el, internet. Kanske inte alltid i tid, men han har alltid fått pengar. Killen ligger på 170 spänn i timmen och klagar på att han har lite pengar. Kanske om han skulle köpa mindre droger skulle han nog ha mer.

Imorgon flyttar jag. Helt snopet har jag hittat mig ett nytt hem. Grymt dyr hyra, men det är det jag får ta isåfall. Mina älskade föräldrar har lovat att hjälpa mig. Och det är så otroligt skönt.

Imorgon ska jag jobba, fort hem och kolla rummet, slänga upp en stor summa på bordet och så är det mitt nya hem. Tack vare mina föräldrar. Jag älskar er så mycket! Hoppas ni förstår det.