I Oslo är jag inte Emelie. Inte emem heller för den delen. Ingen norrman har någon aning om vad jag egentligen heter. Eller, nog vet det allt, men förstår dem? Nä.

I Oslo är Jag Emilia, Emilie och ibland tillochmed HEM-eli. Vart får de allt ifrån? Varför är det så svårt att säga
E-M-E-L-I-E?
När någon ropar Hem-eli efter mig. Ska jag reagera? Äh, jag vet ju inte ens HUR jag skall reagera.