one two three

Jag brukar aldrig vara rädd när jag går ute ensam sent på kvällarna. Nojjar mig aldrig med att titta över axeln eller så. Men ikväll skrämde jag riktigt skiten ur mig själv gång på gång när jag gick från bussen på kronoparkens centrum hem till mig. Det som skrämde mig var min egen skugga som jag såg ett antal gånger svepa förbi under den supersnabba promenaden. Det var läskigt. Så jag tänkte att jag skulle köpa mig en hund, typ en dobermann, har hört att dem är farliga, som jag ska döpa till döden. "Kom nu DÖDEN!" Ska jag säga högt när jag går ute sent på kvällarna. Så högt så att alla tänkbara våldtäcksmän som lurar i buskarna hör. Då är de dem som gör i brallan av rädsla, istället för mig.

Vilken lysande idé! Ibland åker hissen enda upp, även för mig.



andra små snälla barn har skrivit:

Skriv något sött:

jag heter:
Forgätmigej!

Mejlis: (publiceras inte)

min blogg:

nu får jag en kaka:

Trackback
RSS 2.0