But you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine

WIHA!





så stöter vi på varann som på film och skapar en pinsam tystnad hej hur är det det är bra vad gör du nu då ja vad gör jag? jag har ingen aning om vad jag sysslar med, pysslar med jag lallar runt i solen och är snygg mest idag och jag är dressed for success idag för mitt mål är att få dig så svag så att du lutar dig mot mig för att plötsligt inse att jag inte står kvar så att du faller
infantilt
men så bra

Idag vaknade jag strax innan åtta, pigg som en lärka. Gick ner och kokade ägg, rostade bröd och fixade två glas oboy. Nu ska jag snart åka och träna, kila till stan och träffa Lofta för en rundtur. Sen ska jag vänta på ett telefonsamtal ifrån Mimo som säger; Grönt! Då ska vi åka och köpa en hamster. Jajamensan! Hamster. VI har triggat upp varandra så mycket med videon "Hamster on a piano" på youtube så att vi bara måste köpa en. Spana in den videon och köp dig en hamster själv vet ja!

Och jag är helt snurrig i bollen. Känns som att jag har miljoner saker att göra denna veckan. Det börjar med att jag ska upp vid nio för att åka och träna, sen ska jag ge mig ut på stan och skriva ner alla butiker jag ser och söka jobb.
Sen har jag möten på arbetsförmedlingen, tandläkarbesök, träna, luncha med Erica, träffa vänner, träna, ha en pappafri helg med mamma. Okej, det kanske inte låter så mycket. Men när man inte gjort mycket saker på tre månader, blir detta helt hysteriskt!

Youtube går på högvarrv och jag dansar naken framför spegeln. Och Hallå? Jag dansar ju fult! Varför har ingen talat om det för mig? Hade varit snällt, så jag kunde ha övat lite mer. Jag får öva idag istället.
Fy så genant.

Det är inte första gången folk kommenterar min kropp. Från när det en gång viskades bakom min rygg på Mc Donalds "Titta, vad sjukt smal" till att man säger i mitt ansikte att "Du borde faktiskt lägga på dig några kilon".

När jag gick i femman tyckte killarna i klassen att det var jätteroligt att gå fram till mig och fråga hur det kändes att ha anorexia. Jag visste ens inte vad anorexia var vid det tillfället, men jag förstod att det var negativt. Jag började inte använda t-shirt för ens jag gick i åttonde klass. Jag ville inte visa mina  armar för att jag var rädd att folk skulle påpeka. Hade alltid långärmat. Tillochmed på sommaren.

Idag sa en vän till familjen till mig att jag var så smal att jag borde äta lite mer. Och då undrar jag, hur tänker folk?
Vad är det som får er att tro att det är helt okej att säga till en smal att hon/han är för tunn? Men det är absolut inte okej att gå fram till en tjock människa och säga "Vad fet du är. Du borde banta!"

Folk tror att det helt okej att säga till en smal att gå upp i vikt, som om det vore en snäll omtanke. Men det är totalt förbjudet, en oskriven regel, att man inte påpekar vikten på en stor person.

För mig spelar det ingen roll om jag äter pizza varje dag i ett år utan att motionera, jag går ändå inte upp i vikt. Så ni behöver inte påpeka det, jag är fullt medveten om hur jag ser ut själv.

Nu har jag fått ett sånt förändringsryck igen. Brukar få det ibland. Då jag verkligen känner för att göra någonting spontant och väldigt drastiskt med mig själv. Saxen kan åka fram, som många gånger förr, ett två tre klipp och hej ny frisyr. Fast den här gången vet jag inte vad jag ska förändra just. Tror att jag ska dra fram min nya symaskin och sy om lite kläder, klippa av, klippa till, lägga om. Pyssla.

Uh vilken rolig tanke! Det gör vi! Medans jag ändå har armarna i behåll.
Jag var och tränade förut idag, drog fram den orangea bollen igen. Jisses vad bundisar vi har blivit, bollen och jag. Träningsverken har redan kommit. I like the feeling of pain.

Och jag vet inte vad som har varit felet på henne idag. Kanske för att hon landade på svensk mark efter fyra dagar på norsk. Hon har diggat. OM hon har diggat. SÅ hon har diggat. Med huvudet, åt ena hållet hela dagen. Med eller utan musik. Och kommit på sig själv. Det är lite medryckande. Vi kastade av oss jackorna och dansade samba på torget. Jag, mimo och resväskan. Där stod vi och diggade, gjorde piruetter och kastade med höfterna. Och hela världen tittade på och vi var så himla bra.

Ett riktigt lyckorus har attakerat mig ikväll. Varmt välkommet!

Efter en god paj på Café T tillsammans i trevligt sällskap (mimo) tog vi en snabbtur på stan. Planerade framtiden och drömde oss bort bland örhängen och klänningar.

Nu ligger jag i mimos säng och skriver en sjumila lång lista på jobb, jobb och lite mer jobb. Måste ha jobb väldigt fort så att lägenhet kan styras omgående.

Nej, nu ska jag öppna fönstet och titta vad som står på fönsterbläcket. Kan det vara två kalla color tro?

Jag trodde att jag hade någorlunda bra magmuskler. Men nu är det fjärde dagen med Fruktansvärd träningsverk. Jag fann mig en pilatesboll på gymmet i måndags, det var inte bra, kan jag konstantera såhär i efterhand. Jag vet inte varför egentligen, från första början jag skulle ge mig på något jag aldrig testat förr. Speciellt inte en stor himla orange boll! Jag undrar hur jag såg ut när jag låg där på golvet med bollen över mig, under mig, framför mig, bakom mig. Jagandes när den rullade iväg.


Bra magträning gav den iallafall, eftersom jag inte har kunnat skratta, nysa, hosta på fyra dagar. Aj aj aj.

När jag kommer hem ifrån Lofta ligger det ett paket på bordet. Emelie Nilsson stog det. Jag skakade lite på brevet, de lät roligt. Oj så spännande! Jag blev jättenyfiken och slet upp paketet. Där i låg: fyra Afyra papper handskrivna brev, en PimPim tablettask och en diktbok som avsändaren själv hade skrivit.

Så Tack Oskar :)

(tog en bild på det fina, men jag har tappat bort min sladd så ni får se någon annan dag. Men det bästa av allt, som inte syns på bild, är att breven luktar väldigt gott. Parfym! Mmm, precis som på den gamla goda tiden)

Klockan är 14.00, det känns som om den vore vara typ 18.00. Har varit uppe sen strax efter nio, hunnit träna, gå på stan, varit på arbetsförmedlingen och lagat mat med pappa. nu väntar vi bara på de sista minuterna för spagettin. Mimo är i Oslo, och jag är jätteavundsjuk. Jag vill också till Oslo.

Jag: -MÖÖÖUUUUUUUK!
Pappa: -Men vad du skriker?
Jag: -Det gör jag väl inte. Jag är en brunstig tjur hör ni väl?!
Mamma: -Nej, nu får du nog gå och kolla vad du har där nere mellan bena!
Pappa: -En brunstig kvinna möjligtvis....

Så låter det när man frågar vart pizzagubbarna på kronoparken jobbar. De jobbar på och för majas väg 1. Ikväll fick de tillexempel åka ut med pizza hit två gånger. Och sen alla andra kvällar som kvarstår denna vecka, eftersom att jag praktiskt taget bor på majas väg 1 nowdays.

Bokstavligt talat.

13.30 satte jag ner foten i Stockholmsland
15.30 satte jag foten på tåget från Stockholmsland

Ändå har det varit en ganska skön dag. Jag har blivit så himla van att åka tåg, för jag har de tre senaste månaderna säkert åkt tåg Minst en gång i veckan. Fram och tillbaka till Oslo, eller fram och tillbaka till Stockholm.
Detta var dock den sista tågresan på vad jag antar - väldigt länge.

Hade det inte varit för Lofta, hade jag aldrig klarat det. Jag ringde och tvingade upp henne ur sängen och hon kom och hjälpte mig utan några sura miner. Hade en bag, en rullväska, och tre påsar fulla med kläder. Så tack Lofta! Hade det inte varit för dig ängel, hade jag dels inte klarat av dagen, och dels hade jag säkert fått spendera min natt på Stockholms Central.


Nu är det slut på allt reflekterande och allt analyserande. Jag skiter it.


Ps. Läsar rekord, woaw. Och alla er anonyma: det går att få reda på vilka ni är via ip numret, de vet ni va? Så skriv namn, det är mycket roligare :)
Och till Anynom om inlägget "Krull": Den kosta typ 400-500 hundra tror jag. KÖP!

För två år sen var jag modell åt ett tyskt klädesmärke och syntes på massa affischer uppsatta runt om i tyskland. Som tack för det fick jag ett paket kakor.

Imorgon ska jag åka till Sthlm. Det suger. Jag skulle ha träffat min gamle vän Oskar, som jag inte har sett på sex år, för snorungen flyttade ifrån Sthlm när jag flyttade dit. Men så har han gått och blivit sjuk, så vi ställde in. Nu känns det helt värdelöst att åka upp. Men jag måste. Åh, jag är så arg på mig själv! Pina pina pina. Jag pinas.
Försökte tvinga med mig mimo, men hon vägra. Så jag ska försöka hinna fram och tillbaka på en dag. Hoppas det går!

Hejdå, nu ska jag iväg och sura lite.